Efter en sådan tabbe
Postat:
// I kategori: Tankar & åsikter
Vad ska man göra efter att ha tabbat sig som fan? Efter att ha missat ett hinder i omhoppningen på SM, efter att ha missat ett viktigt prov eller gjort ett självmål i finalen på en cup? Vad ska man göra efter en sådan tabbe, för hur lätt är det egentligen att resa på sig igen?
Jag gjorde en otrolig tabbe i finalen på cupen igår, jag missade min markering och hon fick läge att göra mål, vilket hon gjorde. Därefter gjorde jag ett hemjobb där en i det andra laget skjöt, men tog på min fot som skjöt in i vårat eget mål. Ett självmål, det var inte meningen över huvud taget och jag ville ju såklart bara försöka vinna bollen, men ett självmål är ett självmål och det är fortfarande någonting jag gjort? 2-0 till de andra laget. Såklart jag tänkte att vi inte hade förlorat om jag inte hade tabbat mig, såklart som fan man mår dåligt för det.
Jag kan lova er att jag var såhär jävla nära på att springa rakt ut ifrån planen och dra därifrån. Jag var nära, så så så nära. Men innan jag ville springa tänkte jag på laget, på mina sju andra lagkamrater som jag visste ville kämpa det sista fem minutrarna. Vi gjorde avspark, och de sista minutrarna grät jag hela matchen.
Men vad krävs för mig att ta mig upp igen efter en sådan där tabbe?
Jag vet att det låter löjligt som fan, men fotboll betyder mer än jag vet inte vad för mig, och det är när någonting som betyder så mycket som man blir så otroligt känslig. Klart som fasen att Ronaldo gör självmål och missar ett mål, klart som fasen man missar ett hinder i omhoppningen, det gör alla - men vi alla vet att det svåra är att torka tårarna och resa sig igen.
Såklart det blev en repa i självförtroendet, men jag grät ett tag, insåg mitt misstag och gick vidare och lärde mig av misstaget. Istället för att gräva ner mig en vecka efter det, så var det bara att ta armen och torka tårarna och sedan ställa mig på prisutdelningen med de andra och vara stolt, vara glad. Jag vill bara komma fram till att det i ett misslyckande känna att det är OKEJ att känna sig värdelös i en timme och gråta tills hela du är blöt, men att sedan också kunna torka och le.
Ett misslyckande är ett misslyckande, och det är någonting vi måste förstå att alla gör. Ibland vinner man omhoppningen och sätter mål på en match, ibland kommer man sist i omhoppningen och gör självmål. Sådant är livet, och det måste vi lära oss att acceptera. Livet är inte skapat för att kunna vinna allt och göra varje liten rörelse, tävling eller match perfekt.
Och innan jag avslutar det här inlägget vill jag bara tacka mina vänner. Alla vuxna, alla mina lagkamrater och även motspelare, alla som skickat meddelandet och talat om för mig att jag varit grym resterande cupen och att vi inte hade kommit såhär långt utan mig, TACK. Tack, tack, tack. Tack för att ni kramat om mig när jag känt mig såhär och bevisat för mig att det är okej, och att det inte var mitt enda fel. Jag är tacksam på miljonen, och inte bara i det här läget, utan i alla andra lägen när jag varit så nära botten men ni fått mig upp på ytan igen, jag hade aldrig stått här utan er, så hela mitt hjärta och min kärlek går rakt fram till er ♥
Postat av: Michelle Petersson
Alla gör misstag ibland, ALLA. Och du har inte alls förstört för någon. Du har varit mänsklig kämpatoch verkligen gjort ditt bäst. Och då när det kändes som sämst och du va så nära på att ge upp, så gjorde du inte det. Utan du va en riktigt stark kämpe som stannade kvar på planen och fortsatte att spela. Det är grymt bra gjort! Du ska vara stolt Julia. För du har ett så himla gott hjärta och ger 100 %. Sträck på dej för du är sååå bra! <3
Kram!
Postat av: saga
Sjukt bra inlägg och starkt skrivet! :D
