Nu är det våran tur att kliva fram
Postat:
// I kategori: Nocona Hassan Tankar & åsikter
För ett år sedan kunde jag inte rida Hassan i en korrekt form i hela kroppen, jag kunde inte alls bedömma avstånden fram tills hindrena och ska jag vara ärlig, jag red bara med tyglarna. Formen ska som ni vet komma bakifrån och upp i nacken, när jag väl fick ner Hassan i form var det genom munnen. Vi kunde inte, så enkelt var det.
Jag och Hassan har utvecklats något ENORMT. Det finns inte ord, ärligt talat. För mig när någonting går dåligt så är inte jag den som överväger att sälja hästen och skaffa en annan som har alla kvaliteér, det skulle aldrig falla mig in i smaken att göra så. Det finns en väg till att bli bäst, och det är inte att tro att man själv gör allting och hästen är dålig. Det är inte att köpa sig till framgång, det handlar om att våga, det handlar om timmar av träning på hästryggen och det handlar om kärlek.
När jag säger att jag och Hassan har haft väldigt mycket motgångar med oss, så säger jag inte det för att jag vill att ni ska tro att jag "skryter om att jag har en svår häst och att jag är så himla bra". Jag talar sanning. Så många timmar vi tragglat, tragglat och tragglat, men det inte gått. Så många stopp på hinder vi fått, så många avramlingar, SÅ MÅNGA gånger han bara stannat och vägrat gå framåt. Så många gånger jag haft alla anledning i världen att sjunka under jorden och sitta av hästryggen och inte hoppa upp igen, jag hade alla anledningar.
Men för mig är det inte så, jag ger inte upp. Jag gör inte det, jag har aldrig brytt mig om vilka fördomar vi har haft emot oss, jag har aldrig låtit någon annan sänka oss. Jag har aldrig lyssnat på att jag borde haft en annan häst om jag vill komma långt, den ända jag lyssnat på är mig själv. Det spelar ingen roll om det har gått två år av slit och vi fortfarande inte hoppar banor på 1,20, ibland inte ens 80 cm. För vi två har kommit så otroligt långt tillsammans, vi har gjort en sådan obeskrivlig resa och vi har utvecklats så himla mycket.
Men trots att vi inte är det absolut bästa ekipaget i stallet, så finns det ingenting jag kommer vara så glad för som jag är att det var han jag tog, att det är den prickiga lilla hästen med ett helvetes humör som vi står som ägare på. Jag har aldrig ångrat det och kommer aldrig att göra, aldrig.
Tänk om tio år när jag blickat tillbaka på min ponnytid, tänk om tio år när jag vet att min ponnytid bestått av slit på en ponny som inte gör allting felfritt precis som man vill. Fyfan vad glad jag kommer att vara att det var hans rygg jag satt på under mina tonår och ungdom, varje dag.
Vet ni vad? Jag bryr mig inte om jag klassas som värsta bitchen för att jag gör någonting man inte får i dagens samhälle - skryta. Men det är just det jag gör, jag vill skryta så stort om hur stolt jag är över oss. Tänk att gå från att ha noll muskler i kroppen och inte kunna ridas korrekt, till att bli utvald att rida i dressyrlag ponnyallsvenskan och träna för C-tränare med himla fina lovord och kunna känslan av att dansa fram på hans rygg.
Ibland får man stanna upp och välja, välja om man vill bli bäst på att att rida och vinna VM, eller om man vill bli bäst på sin hästs rygg hur låga hindrena än är eller hur låga procentena än är. Jag valde det sistnämnda valet, vi har inte vunnit VM, men vi har vunnit mot oss själva, och fan vad tacksam jag är för det. Riktigt jävla tacksam.
Jag är stolt över mig själv att jag struntade i vad alla andra sa och trodde på honom, jag är stolt att jag aldrig slutade tro, jag visste att han hade det, och jag har aldrig tvivlat på det, jag visste att det fanns där, och att alla träningstimmar skulle ge resultat.
Vi har plockat fram kvaliteér i oss som ekipage som ingen visste fanns pågrund av att vi fortsatte traggla dag efter dag och kunde resa oss efter motgånger, nu är det dags att visa dem.
Från detta:
Till detta:
Postat av: Anna Fotografi
Otroligt bra skrivet inlägg :D
Postat av: Philippa
Otroligt fina bilder! Älskar din design och header!
Postat av: Telma
Fast jo, nog kan man köpa sig till framgång. Ridsporten är väl den enda sporten där man verkligen kan göra det på riktigt? Ett par nya längdskidor gör dig väl inte mycket bättre på just skidor (om de är lika bra vallade osv osv... ;) haha) men om man köper en ny häst för 80 000 och startar en tävling då har de andra långt ifrån någon chans att kunna placera sig, om deras hästar kostar runt 40 (som är oändligt mycket pengar). Om en ryttare med sin 80 000-häst skulle byta häst med en "motståndare" så skulle man direkt se hur stor betydelse hästens kvalitéer är. Tyvärr! :-/
Svar:
julialinneaaxelsson.blogg.se
